Efter att ha avvecklat mitt gamla liv helt så har jag nu levt en tid som frivilligt hemlös, vilket har varit en fantastiskt givande och lärorik erfarenhet på alla tänkbara sätt. Och det finns egentligen inget som jag saknar med alla de begränsande strukturer och vanor som jag valde att lägga bakom mig i sökandet efter vägen framåt mot ett liv baserat på autenticitet i sanning och frihet.
Det som jag valde att lägga bakom mig är vad ”normala” människor brukar kalla för trygghet och bekvämlighet. Men för mig så gick det inte leva så som jag gjorde förut längre, även om jag försökte in i det sista. Och då hade jag ändå ett drömläge till att kunna fortsätta leva ett gott liv i komfortzonen, då båda mina hus var betalda. Och bortsett från att jag var skuldfri, så hade jag även skapat mig ekonomiska förutsättningar att kunna spara 20.000 – 25.000 svenska kronor i månaden.
Depression
Allt i världen utanför var bättre än någonsin i mitt liv på flera olika sätt, men invändigt så kändes hela mitt liv som ett självbedrägeri. Jag kände nämligen att jag investerade i något som fick mitt inre barn att sakta kvävas till döds succesivt. Och jag kämpade samtidigt med hälsoproblem, då jag blev sjuk av luften på mitt jobb på Axipto AB i Nybro. Jag försökte få arbetsmiljön utredd och sökte även stöd från min arbetsgivare, då jag var väldigt öppen inför dem om hela min situation. Jag märkte att det inte fanns någon som brydde sig alls när jag för första gången under mitt yrkesliv vädjade ödmjukt om hjälp. Och detta gjorde att jag blev djupt deprimerad utöver mina fysiska symtom, och kände inte alls för att leva längre.
Jag hade en del kreativa tankar på hur jag skulle kunna göra slut på lidandet genom att avsluta mitt liv. Men jag kände mig egentligen aldrig direkt olycklig ens när livet var som mörkast. Det är svårt att förklara, men det kändes mer som att jag var färdig med livet på något sätt, och att det kunde vara skönt att få vila lite efter allt slit. För jag var ändå nöjd och oerhört tacksam över allt som jag hade hunnit få uppleva under mitt liv, ända fram tills känslan av meningslöshet och likgiltighet kom över mig.
Jag tror att det kanske hade varit annorlunda om jag hade haft familj och barn, även om det aldrig är något som jag har saknat alls för egen del egentligen. Jag har nämligen aldrig längtat efter att ha någon egen familj, då jag har sett mina syskon, några nära släktingar och mina vänner som min familj.
Jag kände helt enkelt att livet hade nått vägs ände, och jag längtade efter att få komma hem igen. Men även om jag är väl medveten om att döden inte är slutet, så vet jag ändå att livet är alldeles för heligt på alla plan av existens att själv befria sig själv till att gå vidare. Jag skulle således aldrig avsluta mitt liv hur mycket jag än längtade bort från den här mörka, hjärtlösa och märkliga världen.
En stilla bön till Gud
Under sommaren 2023 när allt var som mörkast i mitt liv, så åt jag 5 gram psykedeliska svampar, vilket motsvarar vad Terrence McKenna brukar kalla för en ”heroisk dos” svamp. Och efter detta så låg jag i fosterställning under natten och vädjade ödmjukast till Gud i bön om vägledning:
– Snälla Gud! Jag vill inte leva längre, men jag lovar att ge mitt liv till dig, bara du visar mig vägen…
Dagen efter den natten så vaknade jag med känslan av en enorm lättnad. Jag visste nämligen där och då, att hela mitt liv fram till dess hade varit ett upprepande trevande i blindo i en repetitiv lögn för mig själv. Och jag insåg också att jag egentligen aldrig var deprimerad, utan att jag bara hade mått dåligt på grund av ett självbedrägeri vars fasad nu äntligen hade rämnat för gott.
Något som upprepade sig för mig under min psykedeliska upplevelse var dialogen mellan Jesus och den rike unge mannen från Matteus 19:16-22 som jag hade läst ett antal gånger tidigare:
En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”
”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är verkligt god, och det är Gud. Men evigt liv kan du få om du håller hans bud.”
Jesus svarade: ” Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar, och Du ska älska din medmänniska som dig själv!”
”Jag håller redan alla dessa bud”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”
Jesus sa till honom: ”Om du verkligen vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.
Jag hade nämligen navigerat genom livet under flera års tid genom att omedvetet följa olika rutiner, vanor, impulser och drifter. Och detta är något som jag tror nästan alla människor gör mer eller mindre, i tron av att de lever i enlighet med sin fria vilja och sina högsta ideal. Men jag förstod efter mina upplevelser att jag hade underkastat mig mitt ego (Satan) och min lägre natur, och att detta var den främsta orsaken till det mesta av mitt lidande.
Det nya livet
Efter mina nyvunna nya insikter så kändes Jesus, Bibeln och Gud mycket mer verkligt än något som jag någonsin hade upplevt under hela mitt liv tidigare. Jag visste att också att nästan allt som jag hade samlat på mig genom mitt liv i fysiska ägodelar var materiella lögner som snarare separerade mig från att kunna leva mitt sanna liv än att egentligen berika mig överhuvudtaget.
Så på måndagen veckan efter min psykedeliska tripp, så la jag ut min bil (BMW Z4 2010) på annons för försäljning. På tisdagen samma vecka så körde jag till mitt jobb på Axipto AB i Nybro för att säga upp mig från min 10-åriga fasta anställning. Och på fredagen samma vecka så ringde jag till mäklaren för att sälja mina hus.
Efter detta så har jag avvecklat hela mitt gamla liv succesivt i olika steg, och valde att först flytta till husbil och utbilda mig inom programmering och webbutveckling hos Techover. Men efter drygt ett år så sålde jag även husbilen för att bli frivilligt hemlös och kunna leva helt på resande fot framöver. Och idag så lever jag än så länge på besparingar helt utan inkomst, men jag är samtidigt mer kreativ än någonsin tidigare och håller på med resande, musik, fotografering, programmering, mina webbplatser och ska nu även börja skriva.
Min förhoppning med att kunna skriva för att kunna inspirera andra som också slåss mot depression, eller som bara har hamnat i ett tillfälligt andligt vakuum. Likaså så vill jag komma såklart komma i kontakt med likasinnade människor, som liksom jag själv älskar livet bortom det normer och rutiner. Sen så vore det självklart fantastisk om mitt skrivande även skulle kunna inspirera andra till att hitta samma räddning som jag själv gjorde genom Jesus, som lyfte mig och mitt liv ur askan till ett skimrande ljus jag aldrig tidigare skådat.
Så jag kan verkligen relatera till Matteus 16:25 efter mina personliga upplevelser och erfarenheter:
”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.”